Fälttävlan - farligt ?
I tisdags var vi tillbaka på Mariestads Ridklubbs fina terrängbana, för att introducera vår nya storhäst Bear Bottom (Björne) i terränghoppning. Björne är har ett förflutet som galoppör är bra utbildad, men aldrig tävlat i några discipliner än. Thea däremot tog sitt fälttävlanskort på ponny för tre år sedan och har skaffat sig lite rutin sedan dess. Träningen i Mariestad hålls av C tränare Anna-Karin Beiron Andrée och klubbens glada pensionärer ser till att nya hinder ständigt kommer plats och att gräset klipps fram till hindren. Denna dag delades vår lektion av 6 ekipage såväl ponny som stor häst och hinderhöjden låg på ca 60 -70 cm, en svårighetsgrad som alla hästar/ponnyer kan delta i oavsett utbildningsgrad.
Att träna på fasta terränghinder skolar ekipaget att lita på varandra, här gäller högsta grad av samarbete och kommunikation. Man kan säga att terrängridning är lite detsamma som att finlira på dressyrbanan, fast här krävs mer hjärta och tillit från båda håll då de olika hindertyperna alltid ser olika ut beroende på vilken bana man tävlar/tränar på. Hästen/ekipaget måste lära sig att tekniskt övervinna olika typhinder som upp och nedhopp på bank och backar, gravar av olika utseende och hinder som utformats annorlunda som spetsar och hus eller lådor. Och så är det vatten.....
Vatten visade sig inte vara Björnes starka sida direkt. Som det anrika importerade engelska fullblod han är nöjde han sig med att stoppa ned endast en bakfot denna dag. Nåväl resten skötte han galant måste vi tillstå. Att delta i en uppspelt grupp glada hästar på stort gärde med snålblåst och regn, vänta på sin tur, galoppera bort från trygga gruppen för att hoppa okända hinder, slappna av i paus och inte skena iväg utan vänta på ryttarinnans signaler. Han skötte allt med bravur - men bara inte vatten.... Så här finns lite att bita i.
Att träna på fasta terränghinder skolar ekipaget att lita på varandra, här gäller högsta grad av samarbete och kommunikation. Man kan säga att terrängridning är lite detsamma som att finlira på dressyrbanan, fast här krävs mer hjärta och tillit från båda håll då de olika hindertyperna alltid ser olika ut beroende på vilken bana man tävlar/tränar på. Hästen/ekipaget måste lära sig att tekniskt övervinna olika typhinder som upp och nedhopp på bank och backar, gravar av olika utseende och hinder som utformats annorlunda som spetsar och hus eller lådor. Och så är det vatten.....
Vatten visade sig inte vara Björnes starka sida direkt. Som det anrika importerade engelska fullblod han är nöjde han sig med att stoppa ned endast en bakfot denna dag. Nåväl resten skötte han galant måste vi tillstå. Att delta i en uppspelt grupp glada hästar på stort gärde med snålblåst och regn, vänta på sin tur, galoppera bort från trygga gruppen för att hoppa okända hinder, slappna av i paus och inte skena iväg utan vänta på ryttarinnans signaler. Han skötte allt med bravur - men bara inte vatten.... Så här finns lite att bita i.
Träningskvällarna är mycket uppskattade och kvällens 4 grupper, hade säkerligen lika kul som det här gänget på bifogade bilder hade. Tror att det flera som nu laddar upp inför Mariestads Pay & Cross den 1 augusti. Är du sugen? Passa på att häng med du hittar proposition under Tävlingsdatabasen /arrangemang eller boka en träningstid. Det är inte farligare än att hoppa en bana på 50 cm men mycket roligare.
Björn Evans Foto hängde med och fotade denna kväll och har bidragit med fina bilder. Du som var med kan beställa via hemsidan. Säkerligen kommer de också medverka på Pay & Cross den 1 augusti. Länk till hemsidan hittar du här. Hittar du bilder på dig och din häst som har en stämpel så får du använda dem, men länka gärna till hemsidan.
