Varför dressyrtävling!
Barnbarnet har nu ridit det sjuåriga connemarastoet Lidens Baronesse i tre år. Det har varit tre långa år med inridning, grundridning och tävlinginskolning. Det har varit många hoppträningar och terrängträningar men endast två träningar för kvalificerade tränare förutom farmor förstås. Det är trååååkigt med dressyr säger flickebarnet. Man får ont i skrevet och skavsår på hälarna av otäcka läderstövlar. En riktig pina, nä tacka vet jag skogsridning det är kul.
I somras fick vi hjälp av kompistryck henne att ställa upp på en dressyrtävling, mest för att träna lite inför kommande fälttävlansdebut, där dressyr är ett måste - De placerade sig som nummer tre och det var ju väldigt roligt :)
Så blev det möjligt att åka på dressyrtävling igen - denna gången Allsvenska div 2 och rida individuellt utanför laget. Så åker vi dit efter att ha tränat tre gånger i gräshagen mellan 4 uppställda koner. De går in som första start och är nöjda när de är klara, så kommer resultatet 68,4 % med väldigt fina vitsord. Flera sjuor och åttor och där står det svart på vitt - hon kan rida dressyr :)
Farmor får ge sig - det blev en tredjeplacering och nu får vi väl se om åsikterna angående dressyrtävling har förändrats. Det muttrades lite om dagens andra start som enligt vårt tycke gick långt bättre än dagens första, men gav mindre poäng i påsen. Orättvist säger barnbarnet. Bedömningsport säger Ponnyfarmor det är bara bita i surt äpple. Men ponnyn var nöjd med dagens insats
Va fina dom är tillsammans :D