Ponnyresan - En seger som heter duga!

Efter lördagens lyckade SugarCup hos Victoria Carlerbäck, var önskningen att på söndag åka till Götene för att titta på Maja Svensson och vår ponny Lidens Baronesse. Sagt och gjort. Hämtade barnbarn och dissade kaffekorg, vi skulle ju inte bli så länge. Vi anlände precis lagom för ekipagets första start. Några som varit där tidigt på morgonen var meetingets fotograf Björn Evans med sambo Ruth. Deras skåpbil stod parkerad mitt på gårdsplanen med utsikt över hoppebanan och Björn var redan i full gång, han hade ett svettigt jobb att fota över 150 ekipage, i flödande solsken. Lite käckt för bilderna på alla fina ekipage visades efter varje klass på skärm
Nervöst
Det är nervöst att som anhörig vara med och titta på, nästan lika nervöst när bara ponnyn deltar fast med annan ryttare. Så blev det välridande Majas tur att stå fotomodell. En fin runda och med armen i luften red hon i mål och tog med sig rosetten. Kul att se att de hittat varandra. Vi firade med fika tillsammans med familjen Svensson så klart. Tyvärr var det lite manfall i laget och bara två av Mariestadryttarna var på plats. Vi beslöt därför att  titta på Louise som rider sin Simberg Figaro. Idag var det inte deras dag när Figaro fulstoppade två gånger redan på första hindret, han har ju haft lite hyss för sig på träningarna har vi sett.
Dags för oss att åka hem och när vi passerade förbi en ledsen och uppgiven familj, fick barnbarnet fråga du kanske vill rida nästa klass? Till saken hör att hon var iklödd gympaskor, linne och mysbyxor.
- Självklart vill jag det - säger hon. Jaha svarade vi du har ju iallafall nya ridskor i bilen -Ha ha.
Ingen trodde väl detta var möjligt men kan du med, så lånar du mina ridbyxor säger en förbryllad farmor.  I ett vips befann vi oss i ridskolans tvättrum och bytte kläder med varandra. Farmor fick tränga in sin rumpa i storlek 36 och barnbarnet i svarta ridbrallor storlek 42.
- Men jag måste ha en väst, säger barnbarnet. Så for såväl ponnyägarinnan som barnbarnet in i skrubben för borttappade saker och hittade en säkerhetsväst som passade. Då var det mest nödvändiga på plats. Lollos hjälm, ridskolans väst, farmors ridbyxor, Ankis livrem och nya joppisar. Då säger Majas mamma:
- Du får nog inte rida i ridskor utan skaft. Goda råd dyra. Båda flickorna gav sig ut bland 100 talet parkerade ekipage för hitta någon som kunde låna ut. Efter en halvtimme kom de tillbaka glädjestrålande.
- Vi hittade ett par hos dem så står bredvid oss. Då stod det klart barnbarnet skulle rida en inte alltför stor C ponny iklädd lånekläder från topp till tå och vi skulle vänta i ungefär tre timmar till innan vi fick åka hem denna varma och sköna söndag eftermiddag.....
Dags för start
Helt plötsligt så var vi där igen och hann innan barnbarnet skulle värma upp sin ponny, se Maja med Lidens Baronesse göra ytterligare en fin och felfri runda med rosett som vinst.
Vad som hände sen jo det blev vad man brukar säga i dagligt tal en kamp mot klockan. Stövelskaften som barnbarnet skulle använda red endast några starter innan de skulle in. En mamma och en mormor stod beredda att slita av dem nästan innan ekipaget kommit ut från banan. Barnbarnet satt då i framridningspaddocken, En mamma, en mormor och en farmor klär på ryttarinnan stövelskaft alltmedan ringmaster ödmjukt säger du måste skynda dig annars hinner du inte hoppa fram.
Med tanke på att hon endast sett ponnyn på träning kunde detta kanske vara bra. Hon galopperar iväg och efter galopperar en mamma, en mormor, en farmor och ponnyns ägarinna. Alltmedan sällskapet försöker töja ut de något för små sporrarna. Väl inne på framhoppningen visar ponnyn direkt vem som bestämmer och försöker att inte ens närma sig det låga hindret som snällt erbjudits honom. Barnbarnet sätter ner rumpan i sadeln och hälarna i magen på ponnyn. Grasiöst hoppar han över. Nejdå det är nog inget fel på honom alls. Hos familjen tänds ett ljus. Oxer nästa och ponnyn bjuder på fint - och sätter av barnbarnet med stor finess. Med buller och bång
 hamnar hon mellan bommarna och i handen har hon tränset. Där står en mamma, en mormor, en farmor och en ledsen ägarinna som ändå tyckte det var bra att det inte var hon som låg i spånet. 
Barnbarnet reser sig snabbt gör några borstade det är ju farmors svarta byxor. Med beslutsam min tränsar hon på kastar sig upp och då, ja då ser man små horn växa ut i pannan. Hon placerar rumpan i sadeln och trycker sig bakåt tar två varv i full galopp runt ridhuset och styr på oxern igen. Ohhh säger hindervakterna vilka bakben. Å då var det dags att gå till tävlingsbanan. Det blev trots avsittning ändå 4 fina språng totalt.
Startsignal - målgång och vinst
Thea Filipsson på Simberg Figaro varsågod att rid ropas det. Vi ser henne satsa på första hindret och väntar på stoppet - men vad hände nu då för 30 sekunder senare är de i mål med ett nedslag.
Björn Evans som placerat sig i mitten av banan har vi fångat med kameran sänkt. Efteråt säger han Thea red sjukt fort, jag hade svårt att hänga med. Thea säger jag hade bestämt mig för att rida så fort att han inte hann att tänka på att stanna. I mål 10 sekunder under idealtiden och med en liten rivning och högröd i ansiktet rider hon ut från banan med det bredaste leendet och erbjudandet att få tävla även i Juniaden
Nu får vi hoppas att han sköter sig på träningen och de kan fortsätta karriären på tävlingsbanan inte bara i dressyr för hoppa det kan han - S
 
 
 

Kommentera här: