Önskedrömmen
Vill man komma någon vart får man ta saken i egna händer!
Hittade en handskrivet visitkort på mitt bord igår och blir lite rörd. Det började med att hon fick en termin i ponnyridskolan i födelsedagspresent av oss. Sedan har det bara fortsatt... Mycket av vår fritid och engagemang har vi lagt på det gemensamma intresse vi har med vårt äldsta barnbarn. Att hon var "hästtagen" märkte vi ganska tidigt, hon gillade att vara i stallet. Vår King Sassa min tävlingshäst och gentleman som försiktigt bar henne på sin rygg bidrog säkerligen. Varje vecka i 4 års tid slutade farmor tidigare från jobbet för att hämta barnbarnet på dagis och skola, för att åka till veckans höjdpunkt. Vi minns galopp pengen, den åtråvärda gula 10 kronan som utlovades om hon skulle våga sig på. Hon valde alltid de ponnier som ingen annan ville rida. Vilket gav såväl farmor som farfar bra motionsrundor. Vi minns första Blåbärsdiplomet i dressyr och hoppning, första Pay & Jump starten på lånad B-ponny. Vi minns alla gånger då vi galopperat i kapp på fälten. Hon på en dryga metern hög ponny och jag på mitt nära 170 cm över havet röda sto. Barnbarnet brukade sällan bli efter om man säger.......
- Farmor vi åker väl hem till dig och tar ett glas mjölke och knäckemacka ?
Var den ständigt återkommande fråga efter varje ridlektion tills vi fick möjlighet att låna fina Ingeborg, den lilla 5 åriga B ponnyn från Jessica Hedvall. Då blev det matsäck i stallet. Den lilla bruna som inte gjort särskilt mycket medan ätit mycket mat har idag har lärt upp flera småflickor och lagt grunden för barnbarnets ridkunskaper. Vi minns när hon vann sin första terrängtävling i Lilla Edet - hon sa inte ett ljud. När vi passerade Grästorp i bilen tjöt hon glatt - jag vann!
Hittade en handskrivet visitkort på mitt bord igår och blir lite rörd. Det började med att hon fick en termin i ponnyridskolan i födelsedagspresent av oss. Sedan har det bara fortsatt... Mycket av vår fritid och engagemang har vi lagt på det gemensamma intresse vi har med vårt äldsta barnbarn. Att hon var "hästtagen" märkte vi ganska tidigt, hon gillade att vara i stallet. Vår King Sassa min tävlingshäst och gentleman som försiktigt bar henne på sin rygg bidrog säkerligen. Varje vecka i 4 års tid slutade farmor tidigare från jobbet för att hämta barnbarnet på dagis och skola, för att åka till veckans höjdpunkt. Vi minns galopp pengen, den åtråvärda gula 10 kronan som utlovades om hon skulle våga sig på. Hon valde alltid de ponnier som ingen annan ville rida. Vilket gav såväl farmor som farfar bra motionsrundor. Vi minns första Blåbärsdiplomet i dressyr och hoppning, första Pay & Jump starten på lånad B-ponny. Vi minns alla gånger då vi galopperat i kapp på fälten. Hon på en dryga metern hög ponny och jag på mitt nära 170 cm över havet röda sto. Barnbarnet brukade sällan bli efter om man säger.......
Var den ständigt återkommande fråga efter varje ridlektion tills vi fick möjlighet att låna fina Ingeborg, den lilla 5 åriga B ponnyn från Jessica Hedvall. Då blev det matsäck i stallet. Den lilla bruna som inte gjort särskilt mycket medan ätit mycket mat har idag har lärt upp flera småflickor och lagt grunden för barnbarnets ridkunskaper. Vi minns när hon vann sin första terrängtävling i Lilla Edet - hon sa inte ett ljud. När vi passerade Grästorp i bilen tjöt hon glatt - jag vann!
Många ponnybekantskaper har det blivit sedan dess och mångar roliga stunder med träningskompisar och tävlingsdeltagande i olika former har vi haft gemensamt. Den lilla blonda smala flickan har helt plötsligt blivit stor och övertagit mina nya och helt oanvända läderstövlar. Så bra att de kom till användning men ändå sorgligt att behöva sluta för att ryggen inte vill. Det kanske man skulle tänka lite mer på när man går upp i svinottan för att dra på sig kläder för att åka på hästtävling i kyla och regn :) Eller när man bär säckar med foder. Då brukar barnbarnet säga - Akta dig farmor jag tar den. Så tar hon 25 kg säcken lätt som en plätt. Då känns det ganska bra.
Varför har jag alltid otur!
Ingmar Stenmark säger - " ju mer jag tränar desto mer tur har jag" Det ligger ganska mycket i detta. Det har för oss inte alltid varit lätt att få till logistiken kring vårt gemensamma intresse. Och det är inte helt okostsamt om man säger - men det ger så väldigt mycket tillbaka - på många håll. Vi har fått hitta olika lösningar på detta och i våras fick barnbarnet möjlighet att själv finansiera sin hoppträning för Anna Emanuelsson. Stort tack till Ulrika West som gav henne förtroendet att får rida in guldstoet Chilienne. Till Anki Johnsson för Missy och till Emelie Andersson för fina Zinnia. Alla fina grundämne att lära sig mer på. Delad glädje är dubbel glädje!
Vill man nå resultat !
Då krävs det träning och åter träning och mer tävlingmöjligheter än det farmor och farfar kan ställa upp med. Kanske finns det fler som har ungponnyer som kan hjälpa henne lite på Traven i vinter.
PS
Hon är bara 13 och har inte körkort än vilket medför att hon släpar på en gammal farmor och farfar för att komma till dig och din häst. Men vi kör mer än gärna! //ponnyfarmor
Hon är bara 13 och har inte körkort än vilket medför att hon släpar på en gammal farmor och farfar för att komma till dig och din häst. Men vi kör mer än gärna! //ponnyfarmor